Sveriges demokrati 100 år och RFSL påverkan sedan 50 talet.
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter

1950-talet

Ända fram till 1944 var det kriminaliserat i Sverige att ha sexuellt umgänge med någon av samma kön – för både män och kvinnor. När förbudet avskaffades 1944, infördes en högre åldersgräns på 18 år för sexuellt umgänge mellan personer av samma kön.
Avkriminaliseringen ledde inte till att acceptansen för homosexuella ökade; homosexualitet ansågs fortfarande skadligt och omoraliskt. Däremot ökade synligheten, och diskussioner, inte sällan häftiga, började föras i pressen.

De första två åren kallades den nya organisationen för “Den svenska sektionen av Förbundet af 1948” och var alltså en del av det danska förbundet. 1952 beslöts att den svenska organisationen skulle vara fristående och heta ”Riksförbundet för sexuellt likaberättigande”, RFSL

Första gången företrädare från RFSL framträdde offentligt var 1956 vid en konferens, ”Ungdom 56”, anordnad av RFSU, som från början, genom sin ordförande Elise Ottesen-Jensen (1886-1973), hade uppmuntrat till bildandet av en organisation i Sverige för homosexuella.

Ett exempel på RFSL:s tidiga politiska arbete är en uppvaktning av justitieministern 1951, där man ville att åldersgränserna för samkönat och olikkönat sexuellt umgänge skulle likställas (något som inte blev verklighet förrän 1978).

1953 formulerades en skrivelse till Socialdepartementet som krävde att homosexuella skulle få rätt att ingå äktenskap. Ett annat tidigt initiativ, från 1952, är en begäran ställd till Utrikesdepartementet om att den svenska delegaten i FN skulle få i uppdrag att ”väcka förslag om en undersökning beträffande de homosexuellas sociala, juridiska och mänskliga rättigheter”. Initiativen vann inget som helst gehör och de ifrågasattes även internt.

1957 omorganiserades RFSL och två avdelningar skapades: Kretsen för manliga medlemmar i Stockholm och Diana för kvinnliga medlemmar i Stockholm. 1958 tillkom avdelningen Albatross för medlemmar utanför Stockholm. Mansdominansen inom förbundet var överväldigande; av totalt 158 betalande medlemmar hade avdelningen Diana endast 13 medlemmar.

1960-talet
Den mer radikala samhällsandan mot slutet av 1960-talet, med krav på samhällsomvandlingar, fick inte omedelbart genomslag inom RFSL vars tongivande aktiva medlemmar många hade funnits med sedan förbundet bildades. Sommaren 1969 ägde Stonewall-revolten rum i New York, där homosexuella och transpersoner gjorde uppror mot polisen som länge trakasserat dem. Händelsen kom att bli en inspirationskälla även i Sverige för unga aktivister som såg behovet av radikalt förändrade arbetsmetoder för att kräva rättigheter som fullvärdiga medborgare.

1970-talet
Avdelningar utanför Stockholm bildas

Under 1971 bildades för första gången tre avdelningar inom RFSL utanför Stockholm: i Göteborg, Malmö och Uddevalla. 1971 bildades också i Uppsala föreningen Uppsala Förening för Homosexuella (UFH) och i Örebro fanns sedan 1970 den likaledes från RFSL fristående, mer radikala, föreningen Gay Power Club.

En första politisk seger för RFSL kom 1973 när riksdagen uttalade att ”homosexuell samlevnad är från samhällets synvinkel en fullt acceptabel samlevnadsform”. Uttalandet kom efter att RFSL hade uppvaktat riksdagens lagutskott, som höll på att behandla förslag om en ny familjelagstiftning. Ett resultat av uttalandet blev också att regeringen 1978 tillsatte en statlig utredning om homosexuellas situation i samhället.

1979 vanns en annan seger då Socialstyrelsen beslöt att stryka homosexualitet ur sin klassifikation över sjukdomar. Förändringen föregicks av att ett antal aktivister (bland dem Jonas Gardell och tidningarna Reporter och QX senare chefredaktör Jon Voss) under Homosexuella frigörelseveckan hade beslutat sig för att ockupera trapphuset i Socialstyrelsens lokaler. Aktivisterna vägrade ge sig därifrån innan de fått möjlighet att tala med den nyutnämnda generaldirektören Barbro Westerholm, vilket de också fick.

1980-talet

Den optimism som homorörelsen (eller gayrörelsen) tog med sin in i 1980-talet, med förhoppningar om att det nu, med ökad öppenhet, skulle bli lättare och mer accepterat att leva som homosexuell, kom snart att överskuggas av ett hot.

1982 diagnosticerades, på Roslagstulls sjukhus i Stockholm, det första aidsfallet i Sverige. Det stod tidigt klart att män som har sex med män var överrepresenterade bland de som i västvärlden drabbades av sjukdomen. Inte lika snart kunde det med säkerhet konstateras att det rörde sig om ett sexuellt överförbart virus som sakta bröt ner kroppens immunsystem.

I augusti 1982 krävde RFSL att Socialstyrelsen skulle lägga fram en plan för hanteringen av aids i Sverige. De första nyheterna om att homosexuella män i USA drabbats av en mystisk, och dödlig, sjukdom hade nått RFSL redan 1979.

1990-talet

Under tidiga 90 talet bildades flera lokalavdelningar där ibland RFSL Halland.

Tanken från början i Halland vara att man skulle ha aktiviteter i Halmstad, Falkenberg och Varberg. Men det har hela tiden var i mindre omfattning. RFSL Halland har hela tiden utgått ifrån Halmstad där aktiviteterna i föreningen har varierat med vilka som varit aktiva i föreningen.

2000 -talet

RFSL har sedan 2008 hbtqi-certifierat över 500 verksamheter runt om i landet.

Sedan 2015 har RFSL har på flera sätt hjälpt hbtqi-personer med stöd eller rådgivning kring asylrelaterade frågor. Allt från asylprocessen till lagstiftning, men RFSL har även en stödmottagning som hbtqi-personer kan vända dig till.

2017- 2021: Regnbågsfamiljer i väntan är ett nationellt föräldrastödjande projekt som drivs av RFSL, med finansiering från Arvsfonden. Projektets fokus är hbtq-personers specifika behov under graviditet och tidigt föräldraskap, med syfte att öka förutsättningarna för en mer inkluderande graviditetsvård. 

Sedan 2018 är Seniorfrågor ett prioriterat område för RFSL. Det innebär att RFSL har gjort ett åtagande att jobba aktivt för att belysa äldre hbtqi-personers levnadsvillkor i Sverige, och arbeta för att dessa förbättras på de områden där gruppen är särskilt utsatt.

Transpersoners rättigheter
har varit inkluderad i RFSLs arbete seda 1980-talet men det började redan 1972 med

Sverige är först i världen med att ge personer möjlighet att ändra sitt juridiska kön. För att få ändra sitt juridiska kön måste man genomgå utredning och könsbekräftande vård och sakna fortplantningsförmåga. Det sistnämnda kravet innebär i praktiken för de allra flesta att man är tvungen att låta sig steriliseras genom operation. Man måste också vara svensk medborgare, över 18 år och ogift.

2007 Utredningen ”Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag” (SOU 2007:16) läggs fram. Lagförslaget innehåller en skärpning av steriliseringskravet.

2009 ”Könsöverskridande identitet eller uttryck” läggs till som diskrimineringsgrund, vilket gör att fler transpersoner inkluderas i svensk diskrimineringslagstiftning. Personer som ändrat eller planerar att ändra juridiskt kön omfattas redan av diskrimineringsgrunden kön.

Socialstyrelsen avskaffar den psykiatriska diagnosen “transvestism”.

Namnlagens tillämpning ändras så att alla myndiga personer får ha vilket namn en vill, oavsett juridiskt kön.

När äktenskapslagen blir könsneutral behöver olikkönade gifta par inte längre skilja sig om den ena vill ändra juridiskt kön.

2010 Socialstyrelsen utreder hur den könsbekräftande vården fungerar. Man kommer fram till att det finns flera fel och brister, föreslår förändringar och öppnar upp för vård av ickebinära.

2012 Flera demonstrationer ordnas och 80 000 namnunderskrifter samlas in av RFSL och All Out i protest mot steriliseringskravet.

Lagen ändras så att kraven på att vara ogift och att ha “tillhört det andra könet sedan ungdomen” försvinner.

Kammarrätten i Stockholm slår fast att steriliseringskravet strider mot regeringsformen och Europakonventionen, och att det är diskriminerande. Det betyder att kravet inte längre får tillämpas från januari 2013 trots att könstillhörighetslagen inte har ändrats.

Patent- och registreringsverket bestämmer att personer som fyllt 12 år får ha vilket namn en vill, med samtycke från vårdnadshavare.

2013 Den 1 januari försvinner kravet om att vara svensk medborgare för att kunna ändra juridiskt kön i Sverige. Däremot måste man vara folkbokförd i Sverige.

Den 24 juni lämnar RFSL och RFSL Ungdom tillsammans med KIM, FPES och Diskrimineringsbyrån Uppsala in ett krav på skadestånd till Justitiekanslern för de personer som blivit steriliserade mot sin vilja i samband med ändring av juridiskt kön.

Den 1 juli stryks kravet på avsaknad av fortplantningsförmåga ur könstillhörighetslagen. Tvångssteriliseringarna avskaffas.

2014 En ny utredning tillsätts för att se över åldersgränserna i lagstiftningen om könstillhörighet.

Utredningen presenteras och går mycket längre än uppdraget. Utredaren föreslår bland annat en uppdelning av könstillhörighetslagen i två separata lagar, en som reglerar juridiskt kön och en som reglerar ingrepp i könsorganen.

2015 Norge beslutar om en ny könstillhörighetslag, delvis baserad på den svenska utredningen från 2014. Den norska lagen gör det möjligt för personer från 6 års ålder att ändra juridiskt kön.

Socialstyrelsen publicerar för första gången nationella kunskapsstöd om god vård vid könsdysfori.

2016 Regeringen meddelar att man tagit initiativ till en ny lag som ska ge ersättning till personer som tvångssteriliserats i enlighet med könstillhörighetslagen, mellan den 1 juli 1972 och den 30 juni 2013.

2017 Regeringen meddelar att man vill förändra könstillhörighetslagen genom att ersätta den nuvarande lagen med två olika lagar, en som reglerar ändring av juridiskt kön och en som reglerar ingrepp i könsorganen. Två ytterligare utredningar tillsätts, en på Socialdepartementet och en på Finansdepartementet.

Den statliga utredningen “Transpersoner i Sverige – förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor” (SOU 2017:92) kartlägger transpersoners livsvillkor i Sverige och belyser möjliga förbättringar på ett flertal områden.

2018 Lagen som ger ersättning till tvångssteriliserade transpersoner träder i kraft 1 maj 2018. Regeringen har dock inte gett någon formell ursäkt till personer som blivit utsatta.

Två separata förslag om ny könstillhörighetslagstiftning går ut på remiss i april: ”Ändring av det kön som framgår av folkbokföringen” (DS 2018:17) och ”Ingrepp i könsorganen” (DS 2018:11).

Den 30 augusti lämnar regeringen över förslagen på nya lagar till Lagrådet.

Den 23 oktober publicerar Lagrådet sitt yttrande över förslaget om ny könstillhörighetslag. Yttrandet stödjer sig delvis på utredningen från 1968 och den proposition som låg till grund för den nuvarande könstillhörighetslagen, trots att lagen alltså utretts i flera omgångar sedan dess.

2019 En ny könstillhörighetslag finns inte med på regeringens lista över propositioner för året. Socialminister Lena Hallengren uppger att arbete pågår för att ta fram ett reviderat lagförslag. När ett sådant lagförslag kan vara färdigt är oklart.

2020 Nya utredningar tillsätts. SBU utreder vården för barn. Socialstyrelsen utreder om de anser att 18-årsgränsen för ingrepp i könsorganen bör vara kvar. Regeringen utreder lagrådets kritik.

Under året upprepar regeringen gång på gång att ett nytt lagförslag ska komma under våren 2021 och att målet är att ha en ny lagstiftning på plats innan mandatperiodens slut 2022.

2021 September riksdagens öppnande
RFSL och RFSL Ungdom jublar över besked från statsminister Stefan Löfven, som i sitt tal under riksdagens öppnande lovade att en ny könstillhörighetslag ska klubbas i riksdagen innan mandatperiodens slut.

En ny könstillhörighetslag, som ger transpersoner självbestämmande över sitt juridiska kön, har varit RFSL och RFSL Ungdoms mest prioriterade politiska fråga under många år. Den nuvarande lagstiftningen antogs 1972 och innebär att en person måste uppsöka könsbekräftande vård och få en psykiatrisk diagnos för att få ändra sitt juridiska kön.
– Att kunna leva med rätt juridiskt kön är otroligt viktigt för många transpersoner och en ny könstillhörighetslag är ett stort steg i rätt riktning, särskilt om lagen möjliggör för minderåriga att ändra juridiskt kön, säger Jêran Rostam, förbundsordförande för RFSL Ungdom.